0.6.2 Support students’ motivation to learn about climate change while nurturing their psychological well being

Psykolog Maria Ojala (2018-19) förklarar att det finns vissa vanliga mönster bland unga människor när det gäller att hantera klimat- och ekoångest: 

1. a) de-emphasising or denying the threat (more common in boys); 
2. b) distancing themselves from negative emotions through distraction or avoidance; 
3. c) trying to individually do something in one’s own life to help solve the problem, e.g. stop eating meat (more common in girls).

Enligt Ojalas forskning är ingen av dessa strategier särskilt gynnsamma för att lära sig om klimatförändringen och de främjar inte heller engagemang och välbefinnande.

Som en lösning föreslår forskaren Susan Folkman att man främjar meningsfokuserade copingstrategier, vilket forskningen har visat skapar mer engagemang och välbefinnande (Ojala, 2018-19). En sådan strategi är positiv omvärdering, som handlar om att kunna erkänna allvaret i klimatproblemet, men också att kunna byta perspektiv och se positiva trender, hur små de än är. En annan strategi som fokuserar på mening är tillit, t.ex. "[d]et kan hjälpa unga människor att känna att deras eget engagemang är viktigt" (Ojala, 2018-19, s. 13).

En annan konstruktiv strategi är prefigurativ politik där människor åstadkommer samhällsförändringar genom att skapa alternativa sociala relationer och praktiker lokalt i stället för att konfrontera maktstrukturer direkt, och på så sätt väcka hopp för sig själva om att de långsamt kan urholka den nuvarande, ohållbara ordningen. Detta är relaterat till att arbeta tillsammans som en gemenskap och kollektivt hitta sätt att engagera sig i/med politiskt beslutsfattande eller lokala åtgärder (Ojala, 2018-19).